Previosly 

Hugos Perspektiv: 

- Jo, jag kommer verkligen sakna dig säger jag och försöker att låta seriös. Även om det inte är min starka sida. Att vara seriös när jag är med Siri alltså. Så fort jag ser henne får jag fjärilar i magen. Hon är det vackraste jag någonsin har sett.

Långt, nötbrunt hår, blek hy, stora bruna ögon som man drunknar i, och leendet. Det fantastiska leendet, men dom fina, raka, vita tänderna.

Siris Perspektiv:

Jag vet inte vad jag ska svara. Så istället skrattar jag bara lite och tar det hela som ett skämt. Bra Siri, skämta på du och skit i verkligheten. 

- Vi ses ju, det är ju  inte direkt som jordens undergång säger jag och ler ett prövande leende.

Jag ser hur Hugo ler ett nervöst leende och fingrar på ratten.

- Ska du köra eller hade du tänkt sitta här hela dagen? 

Jag låtsas vara sur och sätter armarna i kors över bröstet. 

- Jo du Hastings, jag hade tänkt kedja fast dig i bilen så att du missar tåget imorgon.

Jag skrattar högt. 

- Alla vet att jag är starkare än dig, du har inte en chans flinar jag. 

Hugo svarar inte men startar bilen. Hans panna har vecklat ihop sig, som den alltid gör när han är bekymmrad. 

Jag lutar mig framåt...

Hugos perspektiv:

Siri lutar sig framåt, och jag tror för ett ögonblick att hon ska kyssa mig. Pressa dom fina, mjuka läpparna mot mina. Men istället drar hon fingrarna över min panna. 

- Sudda, sudda, sudda, sudda ut din sura min skrattar hon och nyper mig lekfullt i kinden. Jag skrattar av besvikelse, men antar att Siri tar det som att hon lyckades med sitt lilla skämt.

Jag startar motorn på den gamla pickupen och trampar gasen i botten. Jag sätter på musik på högsta volym för att slippa tänka på Siri. Jag börjar som vanligt sjunga med i låten. 

Siris Perspektiv:

Hugo stannat pickupen för andra gången på bilturen, men nu är vi i alla fall framme vid vårt mål. Familjen Hastings sommarstuga. Jag fnyser tyst för mig själv. Mer som en herrgård. Det är ett stort vitt hus, men stora marmorpelare på utsidan av den, stora gröna trädgården. Inuti huset är det som en stor, bred marmortrappa som leder upp till fyra sovrum, en matsal, ett kök och ett vardagsrum med en stor cabin. Jag och Hugo ska vara där hela kvällen och natten och sedan ska jag åka tåg till Seattle imorgon.

Jag måste erkänna att jag kommer sakna Hugo. Mycket. Den enda jag kommer sakna i denna jävla överklass stan.

Vi går in i "stugan" och sätter oss framför cabinen i vardagsrummet. 

Hugo ler mot mig, sitt pojkaktiga, mjuka och vänliga leende. 

--------------------------------------------------------------------------------------------

Hoppas ni gillade kapitlet! Ni fick bara en bild men ska bättra mig :)

Kram Natta

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Siris perspekiv   Jag hoppar in i den röda pickapen. - Jag kan inte fatta att du överger mig, Siri din förädare!  Hugo låtsas vara ledsen.  - Asså lägg av Hugo, det är inte roligt! Säger jag och skrattar.  Hugo startar motorn.  - Inte? ...

Hej!  Här kommer rollerna, och som vanligt spelas huvudrollen av Kristen Stewart, kände mig pressad att ta med Robert Pattinsson också, så hoppas att ni blir nöjda! Många kramar Natta.   Huvudroll: Siri Hastings ( Spelad av Kristen Stewart.) ...

Hej på er underbara bloggläsare! Under sommarlovet tappade jag greppet med min novellblogg, och jag är verkligen ledsen för det. Men nu till dom bra nyheterna! Under sommaren jobbade jag och finslipade på min bok, Be some one och den ska nu släppas i...

Hej hej! Hanna heter jag och jag har nu hjälpt Natta som äger denna super coola blogg att göra en design! Jag ville bara slänga in ett litet inlägg och tacka för mig och att säga ett litet meddelande till Natta!   Hej Natta!   Jag hoppas verkli...

Senare på kvällen kom Janie med sina dotter Sarah. Sarah var den gulligaste ungen ivägen. Även fast Lucy inte hade träffat Janie på länge kunde hon inte sluta tänka på det där med Justin och Gemma.   Efter någon timma kramade hennes syster om he...